Berlinian bliss

Ja minsann. Ett års väntan är nu över! Imorgon ska jag skriva det stora hemska antagninsprovet till översättarprogrammet. Igen. Andra gången gillt, eller hur är det nu man brukar säga? Nå hur känns det så här på kvällskvisten, dan före doppare - eller kanske snarare skrivare - dan? Låt oss ta oss en titt in i Carolinas hjärna för att se hur där ser ut.

- Jovars, kvällsformen är bra, jag känner mig allmänt lugn och kanske lite smått exalterad till och med.
- Verkligen? Ingen nervositet?
- Mest positiv nervositet, faktiskt. Sån där som sporrar, du vet.
- Jag förstår, jag förstår. Så hur har du förberett dig nu inför provet? Jag menar, rimligt sett borde du ha suttit uppe dag som natt och studerat, med tanke på att hela din framtid hänger på detta.
- Eeeh, jaaa... Det kan man ju tycka...
- Du verkar tvekande till denna fråga?
- Har du hört den nya Britney Spears låten förresten? Tycker du inte att den låter lite åt det lesbiska hållet? För hon sjunger ju typ om en tjej som hon...
- Alltså nu byter du ju ämne här, ska jag tolka det som att du inte har pluggat?
- Ingen kommentar. Nu måste jag faktiskt fortsätta med mitt här du, om du ursäktar...

Det var alltså rapporten därifrån, något oroväckande får jag säga. Upp till bevis imorgon Carolina, tänk på alla äggen som du har lagt i den här korgen, det vore tråkigt om de låg där förgäves. Vad ska du hitta på annars? Vad har du för alternativ? Inga! Inga alls! Ditt liv är förlorat!

Ok nu gick det lite överstyr här. Återstår att se hur det går imorgon. Om jag är i tillstånd till det ska jag lämna en rapport post-tentamen. Kan inte lova något dock.

Peace out.